En morgon väcks jag av sängkamraten ganska bryskt. Stor slick i örat och uppfodrande skall.
Okey, okey… jag stiger upp.
Varför är det blött vid fotändan? Vad har hänt med trasmattan?
Plötsligt blir jag klarvaken. Täcke och trasmatta förpassas ut på altanen. Luktar kiss. Hundkiss.
Torkar golv och upptäcker dyblöt hundsäng på golvet. Mera kiss… Ut med sängen.
Börjar bli lite sur på vovven men undrar ändå…. Verkligen inte likt henne.
Hon måste nog ha drömt att hon var ute i gräset… och sen gick det som det gick. Matte var inte lätt att väcka. (Jag har själv som barn drömt att jag var på toa och kissat i sängen.)
Ja, ja en knallar upp och gör frukost när stanken liksom slår emot mig. Var kommer den ifrån?
Snosar runt som en riktig hund och hittar till slut det stinkande… i soffan… ett harkadaver. Eller i vart fall en del av ett. Halvruttet, äckligt, luktande lik.
Snor ihop filten som täcker soffan och kastar ut den på altanen. Soffan verkar ha klarat sig bra för övrigt.
Vad är det som händer i huset på nätterna? Spökar det? Vem förtrollar mina hundar?
Jag ser vovvarna stint i ögonen och frågar: vem gjorde vad?
Inte en aning säger båda unisont!!
Och det vill ni jag ska tro på!
Ja helst – blir svaret!
Jag går ut med hundarna på dagens första kissrunda och kliver rakt i en väl tilltagen bajskorv.
Älskar mina hundar!
(Ni tror mig väl!!??)
Annika Nordin